Märgelgrav en oas i landskapet

Förord till ”Naturmöte vid Märgelgraven”

Hur denna historia blev till

Mitt i restaureringen av märgelgraven, under en kall februaridag, dök en padda upp framför vår entreprenadmaskin och undrade över vad som pågick. Maskinisten kallade på oss för att visa vem som hade krupit fram ur sin vintervila. Paddan var snabb, och jag fick springa efter den för att ta en bild när den var på väg tillbaka till värmen under löven intill stengärdet. Detta möte blev till historien om paddan Gustav och hans vänner.

Denna enkla händelse inspirerade mig att skapa en berättelse som kunde illustrera de förändringar och utmaningar som vårt lokala djurliv står inför, och samtidigt utbilda och engagera barn och vuxna i förståelsen av vår omgivande natur. Genom att väva samman fantasi och verklighet hoppas vi kunna förmedla vikten av att vårda och bevara våra naturliga miljöer, och visa hur varje litet djur spelar en roll i det större ekosystemet.

Vi bjuder in er att följa med på denna resa och upptäcka skönheten och mångfalden vid märgelgraven, genom ögonen på Gustav och hans vänner. Må deras äventyr inspirera oss alla att ta hand om vår natur och förstå den bättre, för nu och för framtiden

Huvudpersoner i denna saga är:

• Grodan och åldermannen, Gustav
• Salamandern, Sally
• Humlan, Hambus
• Bin, Bella
• Hackspetten, Hugo
• Huggormen, Wilda

Naturmöte vid Märgelgraven

Det var en solig och mild vårdag när djuren samlades vid den nyligen restaurerade märgelgraven för att hålla ett möte. Gustav, den visa och åldrade paddan, harklade sig och började tala:

”Kära vänner, vilken glädje och vilka möjligheter vi har här i vår förnyade märgelgrav! Låt oss tillsammans utforska hur vi bäst kan ta hand om vårt nya hem.”

Huggormen Wilda höjde sitt huvud och väste förtjust,

”Ja, jag ser redan en perfekt solplats vid stenen där borta. Det kommer att bli underbart att värma sig där på soliga dagar.”

Salamandern Sally, som alltid var full av liv och nyfikenhet, hoppade fram och sa,

”Jag har redan sett flera små dammar där jag kan simma och leka! Och tänk så många insekter och blommor vi kan hitta här, Hampus och Bella.”

Humlan Hampus surrade ivrigt,

”Precis, Sally! Jag har redan upptäckt flera blommande växter som kommer att ge oss massor av nektar. Och Bella, vi kan bygga våra bon i de gamla träden runt märgelgraven.”

Biet Bella nickade instämmande.

”Ja, Hampus, det här kommer verkligen att bli en utmärkt plats för oss att samla pollen och nektar, och se på alla de vackra blommorna, det gör platsen ännu mer underbar.”

Hackspetten Hugo, som hållit sig lite i bakgrunden, flög nu fram och knackade försiktigt på ett träd.

”Och jag har redan hittat flera träd med härliga håligheter där jag kan bygga mitt bo och leta efter mat. Det här är verkligen ett paradis för oss alla.”

Gustav, nöjd med allas glada kommentarer, log brett.

”Det låter som att vi alla har hittat något vi älskar med vår nya plats. Men låt oss inte glömma att vi måste ta hand om den också. Om vi arbetar tillsammans kan vi se till att märgelgraven förblir en fridfull och blomstrande plats för oss alla.”

Alla nickade och samlades i en ring runt Gustav. De började diskutera hur de bäst skulle kunna skydda och ta hand om sitt nya hem. Kalle föreslog att de skulle hålla utkik efter eventuella hot, som rovdjur eller människor som kanske inte respekterade deras område. Sally kom med idén att anordna regelbundna städningar för att hålla området rent och fint.

Hampus och Bella erbjöd sig att plantera fler blommor för att säkerställa att det alltid fanns tillräckligt med nektar för alla. Hugo sa att han skulle leta efter fler träd som behövde lite vård och se till att de förblev starka och friska.

Gustav avslutade mötet med att säga,

”Vi har verkligen en fantastisk möjlighet framför oss, kära vänner. Genom att arbeta tillsammans kan vi göra vår nyrenoverade märgelgrav till en ännu bättre plats. Låt oss börja genast!”

Och så började de alla, med hjärtan fulla av hopp och glädje, att arbeta tillsammans för att göra sitt nya hem till den bästa platsen i hela skogen. Varje dag fylldes märgelgraven med deras skratt, arbete och vänskap, och det blev en plats som inte bara var vacker att se på, utan också en plats där alla djur kunde känna sig trygga och glada.

Barnen från Björnåsskolan på besök

En solig vårdag beslöt fröken Lind på Björnåsskolan att ta med sin klass på en utflykt till den nyrenoverade märgelgraven. Hon hade hört talas om hur vacker platsen hade blivit efter att Åstorps turistförening restaurerat området och tyckte att det skulle vara en perfekt möjlighet för barnen att lära sig mer om naturen och de djur som bodde där.

När de kom fram till märgelgraven möttes de av Gustav, som hade hört om besöket och bestämt sig för att välkomna dem.

”Hej och välkomna till vår nyrenoverade märgelgrav! Jag heter Gustav och jag ska visa er runt idag.”

Barnen var mycket entusiastiska och följde efter Gustav när han började berätta om området och de olika djuren som bodde där.

”Här borta vid stenen kan ni ofta se Huggormen Wilda sola sig,”

sa Gustav och pekade.

”Han älskar att ligga där och värma sig i solen.”

”Wow, en riktig orm!”

utbrast ett av barnen och alla samlades runt stenen för att se om de kunde få en skymt av Wilda.

Gustav fortsatte att leda gruppen vidare.

”Och här är en av de små dammarna där Salamandern Sally tycker om att simma och leka. Om ni är tysta kan ni kanske se honom glida runt i vattnet.”

Barnen kikade försiktigt ner i dammen och visst såg de Sally, som glatt vinkade till dem med sin lilla hand.

”Hej på er!”

ropade Sally glatt. Barnen vinkade tillbaka och log brett.

Vid en blommande äng stannade Gustav och sa,

”Detta är en favoritplats för Humlan Hampus och Biet Bella. De flyger runt och samlar nektar från alla blommorna här. Titta, där är Hampus nu!”

Hampus surrade förbi och stannade till framför barnen.

”Hej, små vänner! Visste ni att vi hjälper blommorna att växa genom att samla nektar och sprida pollen?”

Barnen lyssnade fascinerat och lärde sig om pollineringens viktiga roll i naturen. Slutligen tog Gustav med barnen till ett stort träd där Hackspetten Hugo höll på att knacka fram ett nytt bo.

”Och här är Hugo, vår flitiga hackspett. Han hjälper till att hålla träden friska genom att äta skadliga insekter.”

Hugo tog en paus och flög ner till barnen.

”Hej på er! Om ni någonsin hör en hackspett knacka, vet ni nu att vi gör ett viktigt jobb för att hålla skogen frisk.”

Efter rundvandringen samlades barnen runt Gustav igen. Fröken Lind tackade honom och sa,

”Det här har varit en fantastisk dag. Barnen har lärt sig så mycket om naturen och djurens liv.”

Gustav log och sa,

”Det är vi som ska tacka er. Det är viktigt att vi alla lär oss att ta hand om naturen. Ni är alltid välkomna tillbaka för att hjälpa till eller bara njuta av skönheten här.”

Och så återvände barnen till Björnåsskolan, fyllda med ny kunskap och inspirerade att ta hand om naturen och alla dess invånare. Märgelgraven hade inte bara blivit ett hem för djuren, utan också en plats där barnen kunde lära sig och skapa minnen för livet.

Ett år senare

Ett år senare hade märgelgraven blomstrat till ett verkligt paradis tack vare djurens ihärdiga arbete och samarbete. Varje hörn av området var fyllt med liv och glädje, och platsen hade blivit ett populärt tillhåll för många fler besökande djur från de omkringliggande skogarna.

Gustav, den kloka gamla paddan, hade fortsatt att leda sina vänner med vishet och omtanke. Han såg till att varje djur hade sin plats och uppgift för att säkerställa att märgelgraven hölls i perfekt balans. Under året hade flera möten ägt rum där nya idéer och förbättringsförslag diskuterades.

Huggormen Wilda hade funnit sin solplats vid stenen och tillbringade många soliga dagar där, slingrande i solen och ibland delade sina observationer med de andra djuren. Han hade också blivit en utmärkt väktare, alltid på alerten för att upptäcka potentiella faror i tid.

Salamandern Sally hade utforskat varje damm och vattenpöl i området och upptäckt en mängd nya vattendjur. Hans entusiasm för att lära känna sina vattenlevande grannar inspirerade alla andra djur att utforska sina egna miljöer mer noggrant. Sally organiserade också simlektioner för yngre salamandrar, vilket blev mycket populärt.

Humlan Hampus och biet Bella hade skapat en färgsprakande oas av blommor runt märgelgraven. Med hjälp av sina vänner hade de planterat mängder av blommande växter som blommade under olika tider på året, vilket säkerställde att det alltid fanns tillräckligt med nektar för alla pollinerare. De hade också startat en liten skolgrupp där de lärde andra insekter om vikten av pollinering och växtvård.

Hackspetten Hugo hade blivit märgelgravens expert på trädvård. Han inspekterade regelbundet trädens hälsa och såg till att alla ihåliga träd var trygga hem för fåglar och smådjur. Hans knackningar ekade ofta genom skogen, en påminnelse om att allt var väl under kontroll.

Märgelgraven hade också blivit en plats för många besökare. Skogsmöss, ekorrar, igelkottar och till och med några rådjur hade kommit för att se den vackra platsen som djuren skapat. Det fanns nu en utbredd förståelse och respekt för märgelgraven, och besökarna lärde sig att behandla platsen med den omsorg och respekt den förtjänade.

Ett särskilt minnesvärt inslag under året var de frekventa besöken från Björnåsskolan. Skolans elever kom i grupper för att lära sig om ekosystemet och se med egna ögon vad djuren hade åstadkommit. Gustav och hans vänner var alltid glada att välkomna barnen och visa dem runt. Hampus och Bella visade hur pollinering fungerade, Sally tog med dem på upptäcktsfärder vid dammarna, och Hugo berättade om trädens viktiga roll i ekosystemet. Dessa besök var inte bara lärorika utan också inspirerande för både barnen och djuren.

Märgelgraven hade dessutom blivit ett populärt besöksmål för kommunens invånare och turister som kom för att njuta av den fridfulla miljön och det rika djurlivet. Folk kom för att vandra på de stigar som slingrade sig genom området, njuta av den naturliga skönheten och lära sig om hur djuren arbetat tillsammans för att skapa denna oas. Lokala naturvårdare och biologer höll ibland guidade turer och informerade besökare om ekosystemet och dess invånare.

Gustav var särskilt stolt över en ny tradition som djuren hade infört: den årliga Märgelgravsfesten. Detta firande samlade alla djur i området för att njuta av musik, dans och berättelser om årets händelser. Festen var ett tillfälle att fira deras gemensamma framgångar och planera för framtiden.

Under årets fest samlades alla runt Gustav igen. Med ett varmt leende blickade han ut över sina vänner och sa,

”Kära vänner, vi har gjort underverk här. Märgelgraven har blivit mer än bara en plats att bo; den har blivit ett hem, ett nav för gemenskap och en symbol för vad vi kan åstadkomma tillsammans. Låt oss fortsätta att skydda och vårda den, och dela vår glädje med alla som besöker, inklusive våra unga vänner från Björnåsskolan och alla de som reser hit från kommunen och långt bortifrån.”

Alla djur höll med och skålade för deras gemensamma framgång. Under natthimlen, fylld av stjärnor, fortsatte de att fira, och ljudet av deras glädje spred sig långt ut i skogen. Märgelgraven, en gång en övergiven plats, hade blivit ett levande bevis på kraften i samarbete och kärlek till naturen.

Femårsjubileum vid Märgelgraven

Nu har fem år gått sedan restaureringen av märgelgraven, och det är dags att fira denna milstolpe med en stor jubileumsfest! Gustav, den visa paddan, har nu fått en familj och samlas med sina sex glada grodungar som hoppar runt och sjunger ”Små grodorna, små grodorna är lustiga att se…”. De är alla samlade för att förbereda femårsjubileet i märgelgraven, tillsammans med alla sina vänner.

Förberedelserna inför Festen

Alla djur vid märgelgraven har kommit samman för att förbereda den stora festen. Gustav har bjudit in barnen från Björnåsskolan, deras föräldrar och andra invånare från kommunen för att delta i firandet. Djuren diskuterar vilka aktiviteter som kan göra dagen minnesvärd och rolig för alla besökare.

Aktivitetsförslag från Djuren:

• Grodornas Sång och Dans: Grodungarna föreslår att de ska uppträda med sin sång ”Små grodorna” och dansa för alla gäster. Detta kommer att vara en rolig och engagerande start på festligheterna.
• Naturvandringar: Gustav föreslår att de ska organisera guidade naturvandringar runt märgelgraven för alla besökande och barnen från Björnåsskolan som alla kan lära sig om de olika växterna och djuren som bor där. Han hoppas att detta ska inspirera barnen att ta hand om naturen.
• Blomsterplantering: Humlan och biet föreslår att de kan ha en aktivitet där barnen och deras föräldrar får plantera blommor runt märgelgraven. Detta skulle inte bara vara roligt utan också bidra till att förbättra miljön.
• Bygg fågelholkar: Hackspetten Hugo föreslår att de kan ha en workshop där barn och vuxna kan bygga och dekorera fågelholkar. Detta skulle ge fåglarna fler trygga platser att bo på och samtidigt engagera besökarna i praktiskt naturskydd.
• Insektshotell: För att främja biologisk mångfald föreslår flera insekter att det borde byggas fler insektshotell som barnen kan dekorera och placera ut runt området eller därhemma.

Invigningstal från Kommunen

På själva jubileumsdagen samlas alla vid märgelgraven. Det är en solig dag och förväntan hänger i luften. Kommunens kommunalråd håller ett invigningstal:

”Välkomna, allihopa! Det är med stor glädje och stolthet vi firar femårsjubileet av denna fantastiska märgelgrav. Tack vare de gemensamma insatserna av både djur och människor har detta område förvandlats till ett blomstrande ekosystem. Låt oss fortsätta att vårda denna plats och inspirera kommande generationer att värna om vår natur. Ett stort tack till Gustav och alla hans vänner för deras engagemang och hårda arbete. Nu låter vi festligheterna börja!”

Firandet Börjar

Efter invigningstalet börjar festligheterna. Groddungarna framför sin sång och dans, vilket får både barn och vuxna att skratta och klappa med. Naturvandringarna lockar många nyfikna besökare som lär sig om området. Blomsterplanteringen och byggandet av fågelholkar och insektshotell blir populära aktiviteter där barn och vuxna arbetar tillsammans.

Gemenskap och Glädje

Dagen fylls av skratt, lärande och gemenskap. Märgelgraven är full av liv och glädje, och alla känner sig inspirerade att fortsätta ta hand om denna vackra plats. Gustav och hans familj ser på allt med stolthet och glädje, och drömmer om ännu fler år av framgång och samarbete.

Med dessa drömmar i hjärtat ser Gustav fram emot en framtid där märgelgraven inte bara är ett hem för honom och hans vänner, utan också en plats som inspirerar och utbildar alla som besöker den. Genom hårt arbete och samarbete, inklusive det ovärderliga engagemanget från barnen på Björnåsskolan och alla besökare, är han övertygad om att dessa drömmar kan bli verklighet, och att märgelgraven kommer att fortsätta vara en symbol för vad som kan uppnås när vi vårdar och respekterar vår natur